Järnväg

Elektrifierade vägar skall inte ses
som en konkurrent till järnvägen utan
ett komplement.

Om vi kan flytta godstrafiken från järnvägsnätet till elektriska lastbilar frigörs utrymme för mer persontrafik på järnvägsnätet. Vi löser de två stora problem som irriterar järnvägsresenärerna idag, kapacitet och punktlighet. En av tankarna med att bygga ut järnvägsnätet är att öka järnvägens kapacitet och flexibilitet. Med tidtabeller som passar resenärerna och få förseningar ska fler resenärer välja tåget istället för att ta bilen, ett klimatsmart sätt att resa. I nuläget måste även tunga transporter välja järnvägen om de vill främja miljön. Stora resurser har lagts ned på att se över järnvägarnas kapacitet, både gällande hastighet och antal tåg som trafikerar järnvägarna. Men i stället för att lägga ett oändligt antal miljarder på utbyggnad av järnvägsnätet, kan vi för en bråkdel av kostnaden få tiofalt bättre miljöpåverkan och samtidigt uppnå samma förbättringar för persontrafiken, om de tunga transporterna kan välja elvägar istället för järnväg.

Snabbtåg är en separat diskussion.

Det finns en efterfrågan av snabba transporter, och snabbtåg är en möjlig lösning. Men många forskare anser att en utbyggnad av höghastighetståg inte är någon miljösatsning, se bl.a. artikel i SvD, från Juni-09. Inte heller går det att samhällsekonomiskt räkna hem ett projekt med snabbtåg i ett land med 9 miljoner invånare utspridda på en förhållandevis stor yta. Sverige har 21 invånare per kvadratkilometer. Det skall jämföras med exempelvis Tysklands 225 invånare per kvadratkilometer. Diskussionen blir lite sned när man jämför Sverige med betydligt mindre länder i Europa som har upp mot 10 gånger så många invånare. Skall nya banor för höghastighetståg byggas så är det framför allt en politisk satsning som skall försvaras med politiska argument. Det är inte en miljösatsning, eller en satsning som ska försvaras med ekonomiska argument.