Nytänkandet innebär att matningen med likströmsmatningen ersättas med växelström (12 eller 24 kV) och att ledningarna byggs bredvid körbanan.

Detta innbär att de lokala elverken bygger ledningarna.
De blir mycket enklare än föreslagna kontaktledningar och får en myckwet större räckvidd, samt kan finnas även på mindre trafikerade vägar.
Fordonen måste komplettera med transformator och likriktare samt en något mera komplicerad strömavtagare.
Den skall kunna ansluta till en ledning vid sidan av körbanan.
Problemet är att den måste vara mycket lätt, så att fordonetes stabilitet inte påverkas.

Största fördelen är att utvecklingen läggs på flera konkurrerande fabrikanter och att byråkratin kan minskas.

För åkarna kommer de något dyrare fordonen att kunna användas på många flera vägar eftersom kostnaden för ledningararna minskar radikalt (Från 10 Mkr/km till 0,2 á 1 Mkr/km).
Man kan även tänka sig en gemensan ledning mitt i körbanan (mellan filerna) eller enbart på ena sidan vid små vägar.
Vid komplicerade ställen byggs inga ledningar och där de skulle kunna vara farliga ersätts de med plastlinor för att upprätthålla kontakten. Idéen bygger på att batterierna skall ta över driften mär kontaktledning saknas. I glesbygd används hybriddrift.